Söndag, 23/8

Igår blev det massa utforskning i Bryssel med familjen. Helt underbart att spendera tid med min kära familj. Jag älskar er (L)

Det blev ett plågsamt farväl :/ med lite mentalt stöd och ut med några tjejer på puben fick bedöva min smärta.

Nu blir det incykling till waterloo med Hanna, Ebba, Josefin. handla godis, wiie :D

puss








Väl nere i Belgien

Lång resa hit. Massa tårar och så vidare. Ska lägga mig snart, men jag vill inte, för då kommer jag bara bli ledsen. Så jag drygar ut på tiden så mycket det går. 
Snackar med Macki på Skype, lite pepp-talk. Tack Macki.

Idag ha det bara varit massa in-checkning och så, avslutade kvällen på nån pub här i närheten med ett gäng från skolan.

Jag har fått en rumskamrat här också, Josefine. Jättetrevlig :)

Borde sova nu, har inte så mycket mer att berätta.
Jo, jag har ont i huvudet.

Ps. just nu inser jag att detta är typ världens tråkigaste inlägg.

Ensamheten är värst

Grattis till mig, jag har lyckats få urinvägsinfektion inatt.

Jobbig natt. Vaknade runt fyra. Sedan gick det bara utför; var vaken och grät till halv sex.

Igår spenderade jag kvällen med Älskling.
Jag sa "jag saknar dig".
"Men jag är ju här", svarade han.
Ja, jag saknar honom redan. Jag saknar alla redan.

"Älskling....

Vissa bara försvinner med tiden
men älskling jag har inte den stilen,
Ja visst har vi bråkat och varit ledsna
men det har aldrig fått våra hjärtan att sluta älska,
Jag tänker på dig under alla mina ensamma nätter
och säger lite för mig själv...
"Jag får aldrig nog av henne så det räcker"
Vi båda vet att vi älskar varandra,
och det påminner vi varandra om dagligen,
Frida Hansson
Jag älskar dig över hela mitt hjärta
och det övervinner all min SMÄRTA!

Going to miss you :( <3"
// Jonas, från hans Bilddagbok.

Detta betyder asmycket för mig älskling. Det ska du veta. Riktigt, riktigt mycket.
Du? Jag älskar dig. Mycket...mycket...


I övermorgon åker jag

Nu är det dags för mig att uppdatera min blogg, för i Bryssel kommer jag inte ägna mig åt Bilddagboken, utan det får bli Facebook och min Blogg för hela slanten. Tror min blogg mest kommer bli...deprimerande?! För det är här jag kommer skriva av mig alla tankar och åsikter jag inte kan dela med mig av till Mamma/Pappa/Pierre/Älskling/Mina-Fina-Flikkor nere i bryssel.
Ångesten har aldrig varit större än såhär. Jag har aldrig mått såhär dåligt. Kanske är jag inte redo för att lämna allting, trots allt? Förut var jag helt säker på att jag skulle hinna mogna tills imorgon (får det bli), och det lär jag inte göra på en natt heller. Hur jag någonsin ska klara detta, förstår jag inte, när jag redan nu har svårt att sova.
Det handlar givetvis inte om att jag inte vill åka dit, det handlar om att jag inte är redo att lämna allting här hemma. Jag har själv valt detta, jag sökte själv, och nu får jag det jag ville.

"Aldrig någonsin har min kudde varit så våt av gråt, som den är nu. Ibland får jag ont i halsen så mycket jag gråter". Är det meningen? Är det så det ska vara?

RSS 2.0